lördag 3 mars 2012

En spark i arslet så kör vi igen

Ja då gör vi ett nytt försök med det här med att skriva blogg då..

I fredags var jag och åkte staffetvasan med en av mina sponsorer Trimtex. Jag fick den stora äran att åka första sträckan och van som man är från Långloppen på mtb så vill man ju stå långt fram, men tyvärr så var det tokfullt när jag klev ut från bajamajjan med 30 min kvar till start. Jag tog då ta mina skidor och trippa försiktigt förbi alla och ställde mig längst fram vid startsnöret mellan 2spår, jag fick en del arga blickar men låtsades om som att jag minsann hörde hemma där.
När det väl var 2min kvar till start började jag förstå att jag nog inte hörde hemma längst fram, blev rätt orolig för om jag skulle få komma ner i ett spår eller inte men när starten väl gick så uppenbarade sig ett mirakel och mannen på min vänstra sida trillar efter 2-3stavtag.. om de var min ena stav eller inte som fick han att trilla eller ej kommer vi nog aldrig att få veta..men det var en som en tuppfight med stavar.
Men jag fick helt plötsligt ett fritt spår som jag önskade mig och tävlingen var igång.
Tack och lov så fick jag riktig valla hjälp av den gamla skidräven Mathias Danielsson men det skulle visa sig att det inte hade någon större betydelse när man har för mjuka skidor (eller blivit för fet under vintern) för när första stigningen på 3km var avklarad och stakningen började i dom isiga spåren så hände inget..de var som om någon höll i mina skidor eller som dom vallat glidytan med klister.

Jag stod och stakade som en besatt i dom svaga utförslöporna medans folk runt omkring mig stod ihopkrupna och bara bled förbi mig. Joo visst jag har väl ingen direkt skidåkaröverkropp men så jävla lätt ska inte gubbar få glida från mig fram över. Nästa vinter blir det nya klassiska längdskidor och kanske lite mer klassisk träning så man slipper vara till allmän åtlöje i Vasaspåret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar