tisdag 1 december 2009

Vurpa nr 4.

Nu fortsätter följetongen med vurpa nr 4.
4:a Klingärret:
Denna vurpa utspelade sig under Dala Tour 1992 i Borlänge och närmare bestämt på Hagbacksgatan vid Domnarvet. Det var näst sista etappen som mätte 80km, vilket var maxdistansen för U-klassare även då som nu. Det var varmt som i en bastu dagen till ära och vi (en grupp på 7-8st) skulle just dra igång spurten för att göra upp om segern. Det hade varit lite spänt dom sista km för i gruppen så var det 3st killar från Ringerrike Sykkelklubb och 4-5st svenskar (om mitt minne nu inte sviker mig helt). Jag hade lagt mig i position mellan 2st Norrmän i 2:a ledet, perfekt tyckte jag. Men ack så fel jag hade!
När dom 2st Norrmännen drar igång spurten så krokar dom ihop och fäller sig själva och MIG! Jag minns hur jag flög upp i luften för att sedan flyga ner med ena sidan av ansiktet rakt på ett brunnslock. Men det var inte slut här, utan av nån konstig anledning så slungades jag upp igen i luften för att sedan med en smäll landa på en cykel. Här blev det svart i en 1-5min, men när jag vaknar upp så är det bara jag kvar. Jag har blivigt flyttad till en gräsmatta en bit bort och har inte en aning om var jag är, jag vill bara ha min cykel så jag kan ta mig i mål så jag försöker resa mig upp varpå det blir nattsvart igen..grattis.
Efter en hel dels övertalning när jag vaknat till liv igen, så åkte jag bil upp till sjukvårdaren vid målet för omplåstrad. Efter att jag blivigt tvättad och omplåstrad så frågar sjuksyster (som var mamma till Rickard Karlsson från BCK) mig om jag har ont på någon mer ställe?
- Ja det har jag, på höften svarar jag.
- Är du blyg, frågar sjuksyster mamma Karlsson.
- Haa..jag..knappast!
Vid det här laget så hade det samlats en del människor som tydligen ville frossa i min olycka, så när jag svarat att det var jag minsann inte så står jag nästa sekund med cykelbyxorna nere vid knäna! Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig efter 8mils cyklande, värmefrossa, 2st av svimningar och i 15års ålder. Bättre blev det inte heller när hon sa att det behövdes sys ihop på höften men att läkaren saknade tråd så dom fick tejpa ihop det istället.
Dagen efter så stötte jag på Norrnännen som vurpade, det visade sig att det var Mads Kaggestad och Gabriel Rasch som krokat i varandra. När Mads sen ber så mycket om ursäkt för att han vurpat mig så ser jag att han själv brutit armen och min tanke var då att där fick du din jä...a norrman. Men saken hör till den att efter vurpan så blev vi faktist väldigt goda vänner.

Som bonus kan jag även berätta att jag vurpade 1v senare när såren precis bärjat att skorpa sig.
Och på höften så har jag fortfarande en 50-klinga in tatuerad efter Mads cykel.
Spurtduel på en av etapperna på U-6 i Tidaholm 1990. Ser ni nån ni känner igen förutom mig?

6 kommentarer:

  1. Hahaha du vet att det här ger oss material till ett "dagens" inlägg?

    /Darvell

    SvaraRadera
  2. "Dagens" är bara till för såna som saknar karaktär eller har torka på sin blogg!
    Men då passar det ju bra in på eran blogg ;-)

    SvaraRadera
  3. Känner igen Wrankvist,och jag tror att jag själv råkat fastna på bilden//Tobias

    SvaraRadera
  4. Så rätt så rätt. Men på din högra sida i Borlängedräkt ser man Joakin Aalto, på di högra sida Johan Hoff och längst till vänster i kör riktningen kan man skåda Herr Bran.
    Kommer lägga upp lite gamla bilder framöver efter jul, så då kommer de bli lite nostalgi här på bloggen.

    SvaraRadera
  5. Kommer så väl ihåg vurpan,Kunde gått illa det där//Tobbe

    SvaraRadera
  6. Wooow... De va länge sen Robban!

    SvaraRadera