måndag 12 oktober 2009

Lillebror och Jag

Jag vill börja med att tacka för att jag har ärats möjlighet att som förste gästartist besudla denna sida med mitt eget helt ocensurerade (hoppas jag) material.

Det kommer dock inte att finnas några snaskiga detaljer om lillebrors förehavanden i unga dar. Jag tänker t.ex. inte berätta om svinfarmare, chockrosa toaletter, skallningar, knivkastningar eller ens om den gången då han, trots så gott som redan klar frisedel, bestämde sig för att ändå åka och mönstra?

Ok, jag kanske bör förklara mig lite kring skallning och knivkastning. Lillebror utförde inget av dessa moment utan blev istället föremål för mitt bristande omdöme och beträffande bristande omdöme vill jag här ta tillfället i akt att be om ursäkt för de top 3 ggr då jag som Storebror kanske borde ha agerat aningen annorlunda.

1.Då Junior satt och slet på Testcykeln och jag nästan lyckades putta ut honom genom fönstret (fönstret är för övrigt fortfarande trasigt)

2.När jag knuffade av honom ifrån rullarna under ett träningspass i garaget.

3.Gången då jag bad hans dåvarande flickvän snurra (eller om jag sa trava) ett varv så att jag fick se hur hon såg ut. Jag har även ett svagt minne av att jag även bad att få se ifall hon hade ett fint bett. Till mitt försvar vill jag dock nämna att det var åtskilliga år sedan detta inträffade. Dessutom vill jag dra mig till minnes att vi var någonstans ute i den Västgötska myllan, så det var säkert inget ovanligt för henne.

Nu kanske läsaren får en föreställning om att jag är, eller åtminstone har varit, djävulens redskap och att lillebror har fribiljett in till de fluffiga molnens värld, där han utan problem kan kvittera ut ett par jävligt vita vingar….. men där tar ni fel, It´s a BIG no no. För till skillnad från min bror har jag på äldre dagar blivit en mycket ödmjuk och snäll herre och det är istället Junior som tar första bästa tillfälle att försöka ta livet av sin storebror. Att han dessutom här på bloggen försöker ge sken av att han uppskattar sin bror gör det hela bara än mer lömskt. Nedan följer 3 väldigt tydliga bevis på att han uppenbarligen önskar livet av sin storebror, därefter lämnar jag till er läsare att avgöra vad som är värst? Att jag som i unga år kasta lite kniv på lillebror, eller att som Junior i vuxen ålder utföra följande;

1.Lura sin storebror att ställa upp i 08 XC när storebror i fråga på sin höjd cyklat totalt 3 mil under hela året. Det hela hade kunnat sluta med att jag blivit kvar i skogen för alltid.

2.Tvinga upp mig i fritt fall på Liseberg, trots att jag förklarat att efter Grönans fria fall kommer jag aldrig att göra det igen. Men med tjat och påtryckningar, och för att jag känner ett visst ansvar så blev jag givetvis tvungen att följa med upp. Alla som har åkt upp vet också att det finns bara en väg ner och den vägen går jävligt mycket ner, fort och ner.

3.Ta med Storebror ut på vad jag trodde skulle bli en enkel liten MTB-sightsing i trakten kring Falun. När jag säger trakten så menar jag inte hoppbacken, inte gruvan, inte någonstans där man kan möta på banjospelande-långt-bort-i-skogen-människor…om man har tur.
Jag menar inom gångavstånd till 7-eleven och Pressbyrån.
Vad beslutar sig då lillebror för att göra, jo släpa ut mig till Dalarnas största backe. Visst, när dubbelslagen och krampen i bröstet hade släppt och millisekunden innan myggjävlarna började kalasa på min sirap så var det ganska imponerande utsikt men bara ganska och det höll dessutom på att orsaka mig en hjärtinfarkt.

…….och snart är det vinter, och då kommer det snö, och då åker vi till Falun för att åka skidor, och jag vet att Junior redan nu har planerat att släpa ut mig på något helvetiskt mastodontpass som får Vasaloppet att framstå som en söndagsutflykt. Men jag har en plan, förra vintern simulerade jag en muskelstäckning i ryggen/skinkan, den här säsongen lutar det åt att C får utföra en Tonya Harding på mig. Det kommer att göra ont men det är det säkert värt…….. för det går väl knappast att börja träna vid 36 års ålder?

Avslutningsvis… tidernas bästa målgång med tidernas hårdaste/bästa Cyklist… Tårögd varje gång jag ser det här klippet.



Det får räcka för den här gången, med hopp om återseende/ Big Brother

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar