Vurpa nr 3.

Året var 2003 och jag gjorde en ren MTB säsong detta år. Allt var som planerat och självförtroendet var på topp! Jag hade nämligen blivit 4:a på Finnmarken året innan trots att jag då nästan enbart körde LVG, vilket gav mig en blodad tand till att satsa på MTB. Säsongens mål var glasklart, jag skulle vinna Finnmarksturen denna gång!...trodde jag.

Efter en lång och tung träningsperiod i Karlstad ihop med M.Hallberg så var formen god, 2:a på Mörksuggan och 5:a på Långa Lugnet och de trots en hård och lång träningsperiod.
Med 30min kvar på det sista tunga passet av en lååång träningsperiod, ligger jag och matar förfullt på en snabb stig och gör allt för att ställa av Hallberg från hjul. Kommer fram till en liten lerpöl som inte ser ut mycket för världen, men när jag precis är på väg ur den, så försvinner framhjulet ner i leran och jag flyger likt en katapult ur sadeln och över styret. Efter flygturen landar jag slutligen på huvudet och ett högt "KRASCH" hörs i ryggen. Jag tappar andan och blir liggandes likt en slängd trasdocka i en 4-årings lekrum. När jag börjar få tillbaka andan efter nån minut hör jag Hallberg fråga nervöst hur det är med mig? men jag svarar inte. Jag kan vid detta läge inte känna någon känsel i hela kroppen och tankarna flyger runt i huvudet...Förlamad? Rullstol? Aldrig mer cykla? Faaaaaan!!!

Jag svarar inte Hallberg på varken 1:a, 2:a, 3:e, eller 4:e tillroppet, jag är i nån sorts chock! Men efter några minuter så börjar jag känna att jag kan röra fötterna och min hjärna fattar fort att nån förlamning inte är på tal. Men jag har fortfarande ingen känsel i överkroppen??? Jag ber Hallberg om hjälp att resa mig upp, överkroppen känns som en bortdomnad fot som man suttit på i någon timme. Vad f..n är det frågan om tänker jag flera gånger?? Då händer det, smärta som känns som ett rejält "knivhugg" mitt i ryggen. Detta upprepar sig hela tiden med någon minuts mellanrum. Jag börjar bli rädd igen.. va är det som händer?? Armarna hänger fortfarande rakt ner och dinglar, det saknas motorik och kraft.

Hallberg börjar nu bli lite nervös och vill ha iväg mig till akuten, vi inser att det snabbaste är att ta oss dit själva eftersom vi är mitt ute i skogen och någon ambulans knappast kan ta sig till oss på traktorstigarna. Vi börjar sakta att gå ut från skogen till närmaste "större" väg, jag känner att det börjar sticka lite i vänsterarmen och känseln börjar komma tillbaka. Men "knivhuggen" i ryggen vägrar släppa och högerarmen bara hänger. Dom sista 2km till sjukhuset så kommer jag upp på cykeln och H. kan knuffa mig till akuten.

Väl framme vid akuten så blir det ett himla drag, 4st personer tar hand om mig. Jag surras fast på en stålbrits (allt för att ryggen ska ligga så rakt som möjligt), nackkrage sätts på, dropp sätts in, kläder klipps upp, blodprover tas, piller stoppas in och allt på någon halvtimme. Sen börja alla olika röntgen att göras. Efter 4timmar på britsen så börjar det bli outhärdligt, jag frågar en läkare om det inte finns en möjlighet att få ligga på något mjukare och varmare?
-Vi måste få provsvaren först, men hur länge har du legat på britsen?
Jag svarar att jag legat här närmare 5h.
Läkarn brister ut i ett
-Vaaa?? och försvinner iväg.
Efter 10min kommer han tillbaka och släpper mig fri och flyttar över mig till en mjukare säng. Han förklarar att man inte bör ligga längre än 2h på än sådan stålbrits som jag just legat på i 5h, det kunde tydligen orsaka allvarliga problem.
Jag blir senare hemskickad med en rejäl hög smärtstillande piller (och rätt starka sådana också)
efter att läkarna inte hittat något fel???

Två veckor senare träffar jag en riktigt duktig sjukgymnast som snabbt konstaterar att en nerv i ryggen är skadad och 6mån rehab började.
Det enda roliga med denna period var att jag kl.06.30 på morgonen 1gång i veckan fick gå på vattengympa med en hel hög PRO-medlemmar (tanter i den åldern kan vara riktigt roliga och fula i munnen kan jag lova) så nu längtar jag nästan efter att bli pensionär jag också.

Rosa diskhanskar var så 2009!

-16grader ute och nästan varmt??

Tog mig ett skatepass idag på Lugnet med Jone som sällskap, det var "bara"-16grader så man får ju passa på när det går att stoppa ut näsan utanför dörren. Har ju varit runt -25 till -29grader nu ett par dagar, och kylan ska visst hålla i sig några dagar till. Vart tog dom där härliga distanspassen i -2grader och nyplogade småvägar vägen???

KALLT!

Är äntligen hemma efter 3v i kappsäck! Såg verkligen fram emot snö å kyla så man kunde åka skidor när man kom hem. Snö och kyla fick jag, men -24grader var väl ändå i värsta laget herr vädergud?? Men hungrig som jag var så tog jag skatelaggen upp till Lugnet för att stilla min hunger, det jag inte hade stenkoll på (får skylla på att jag bot i fjollträsk) var att iskristallerna inte är optimala för skidåkning i -24g. Det kändes som att åka med en dvärg på släppandes efter mig eller säger ordet sandpapper er något? Tungt var det ivartfall, och jag får tacka Sofia att hon tvingade mig att ta med lungplusen. Den räddade mina stackars lungor som vant sig vid 25-30graders värme sista tiden på Teneriffa mot gårdagens -23 till-25grader. Men idag är det lite varmare, bara -21 så det blir nog ett pass idag med för att stilla längdåkar hungern.

Mer om Teneriffa och JÄTTE släggan, den lilla Japanen, hungern efter att stampa ihjäl en leksakshund och lite till kommer senare på bloggen. Sen så har vi ju krasch listan kvar också.

Sorry, men solen prioriteras mer an att blogga!

Ledsen alla som tittat in, men jag har semester dvs. solar, badar, njuter och cyklar i bergen! Ingen tid finns att spilla pa bloggen da, lovar att ta igen det nar jag kommer hem till kylan.

Adios!!

Vurpa nr 4.

Nu fortsätter följetongen med vurpa nr 4.

4:a Klingärret:

Denna vurpa utspelade sig under Dala Tour 1992 i Borlänge och närmare bestämt på Hagbacksgatan vid Domnarvet. Det var näst sista etappen som mätte 80km, vilket var maxdistansen för U-klassare även då som nu. Det var varmt som i en bastu dagen till ära och vi (en grupp på 7-8st) skulle just dra igång spurten för att göra upp om segern. Det hade varit lite spänt dom sista km för i gruppen så var det 3st killar från Ringerrike Sykkelklubb och 4-5st svenskar (om mitt minne nu inte sviker mig helt). Jag hade lagt mig i position mellan 2st Norrmän i 2:a ledet, perfekt tyckte jag. Men ack så fel jag hade!

När dom 2st Norrmännen drar igång spurten så krokar dom ihop och fäller sig själva och MIG! Jag minns hur jag flög upp i luften för att sedan flyga ner med ena sidan av ansiktet rakt på ett brunnslock. Men det var inte slut här, utan av nån konstig anledning så slungades jag upp igen i luften för att sedan med en smäll landa på en cykel. Här blev det svart i en 1-5min, men när jag vaknar upp så är det bara jag kvar. Jag har blivigt flyttad till en gräsmatta en bit bort och har inte en aning om var jag är, jag vill bara ha min cykel så jag kan ta mig i mål så jag försöker resa mig upp varpå det blir nattsvart igen..grattis.

Efter en hel dels övertalning när jag vaknat till liv igen, så åkte jag bil upp till sjukvårdaren vid målet för omplåstrad. Efter att jag blivigt tvättad och omplåstrad så frågar sjuksyster (som var mamma till Rickard Karlsson från BCK) mig om jag har ont på någon mer ställe?

- Ja det har jag, på höften svarar jag.

- Är du blyg, frågar sjuksyster mamma Karlsson.

- Haa..jag..knappast!

Vid det här laget så hade det samlats en del människor som tydligen ville frossa i min olycka, så när jag svarat att det var jag minsann inte så står jag nästa sekund med cykelbyxorna nere vid knäna! Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig efter 8mils cyklande, värmefrossa, 2st av svimningar och i 15års ålder. Bättre blev det inte heller när hon sa att det behövdes sys ihop på höften men att läkaren saknade tråd så dom fick tejpa ihop det istället.

Dagen efter så stötte jag på Norrnännen som vurpade, det visade sig att det var Mads Kaggestad och Gabriel Rasch som krokat i varandra. När Mads sen ber så mycket om ursäkt för att han vurpat mig så ser jag att han själv brutit armen och min tanke var då att där fick du din jä...a norrman. Men saken hör till den att efter vurpan så blev vi faktist väldigt goda vänner.

Som bonus kan jag även berätta att jag vurpade 1v senare när såren precis bärjat att skorpa sig.

Och på höften så har jag fortfarande en 50-klinga in tatuerad efter Mads cykel.

Spurtduel på en av etapperna på U-6 i Tidaholm 1990. Ser ni nån ni känner igen förutom mig?

Vurpa nr 5.

Jag tänkte ta och beta av mina 5värsta vurpor här på bloggen fram över. Så jag börjar väl direkt med nr5 på listan.

5:a Bäckenkrossningen:

Detta var under mtb sm i Ånnaboda för ett antal år sedan. Jag hade hade fått en kanonstart och låg 3:a efter första flaskhalsen utför, tyvärr så drog jag på mig en punka och dagen var förstörd efter 3km. Men jag bytte slang (staans fanns inte på denna tiden) och trampade vidare med adrenalinet sprutandes ut ur öronen. Efter några 100meter så kom man till en bäck som skulle trampas över, tyvärr så var det också en viss lutning åt sidan på stigen och riktigt hala stenar. Svisch så släppte bakhjulet och en vurpa var ett faktum.

Nu till själva vurpan och smärtan!! Jag lyckades med konststycket att pricka bäckenbenet rakt på en sten, och för alla er kvinnor som fött barn UTAN ryggmärgsbedövning så tror jag mig veta smärtan. Smärtan kan beskrivas som att en byggarbetare av modell större tog en stor slägga och skickade ett klockrent slag mot bäckenbenet på högra sidan. Jag skrek så mycket av all smärta så att jag till slut inte fick nån luft och svimmade (och tur va nog de)! När jag vaknar upp igen så gör det fortfarande lika ont så jag börjar direkt att skrika av smärta och upptäcker att jag håller på att svimma igen. Vid det här laget har några snälla själar från Kvänum kommit fram till mig. Den ena skickar in en flaska med vatten i munnen på mig, varpå min reflex blir att börja svälja vattnet istället för att fortsätta skrika tills jag troligen skulle tuppat av igen. Den andra killen från kvänum filmar allt trotts att jag tror att jag ska tuppa av hela tiden. Å är man så sjuk att man kan stå å filma allt detta så lär man ju han nån sorts konstig läggning, så jag tillhör väl nu Anns privata onanisamlig.

Hur det hela slutade, var att jag fick åka sjuktransport upp till måt för en undersökning och ombedd att åka till akuten för en rönken. Tror ni jag gjorde detta?? nää, istället blev jag invalido i 3v framåt.

Jag på bilden under Finnmarksturen 2003.

Vila

Idag står det förskolejobb på schemat och en behövlig vila! Jag får se om det blir någon massage idag med för att lätta lite på träningsvärken sen helgen.

Snälla vädergud, ge mig snö!

Köpte ett par fina begangnade tävlings längdlagg idag, så nu fattas bara stavar, pjäxor och snö. Stavar och pjäxor kan jag nog fixa rätt enkelt, där emot snön blir det lite svårare med. Men man kan ju alltid be till snögudarna och hoppas på en uppenbarelse.

Annars så har det idag blitt ett pass på cykelcrossen, en siesta, en tur på stan för att titta på skyltsöndagen, grillning ute och lite planering för kommande säsong.

Nä, nu ska jag gå och be till vädergudarna.

Gissa rumpan och handavtrycket

Vaknade i morse kl 8.00 trött och sliten efter ett par dagars jobbande på dagis, men det var bara att kliva upp för kl.9.00 väntade lugnets uterink med ett glatt gäng som ville spela hockey. Väl på isen så kände jag mig som bambi , men det var sjukt kul ändå. Efter mycket svett, tabbar, vurpor, mål och skratt så sa vi hej då till varandra och jag åkte hem för att fylla på energiförådet och titta på lite WC på längdskidor.

Kl.14.00 väntade nästa pass med Adam som började i friidrottshallen med 1,5h styrketräning. Styrketräningen lär jag fila lite mera på om jag i fortsättningen ska orkar köra hela skidåkarnas styrkeprogram (skidåkarna är ju rätt genomtränade mot oss cyklister som bara har 2st ben).

Efter styrketräningen så böt vi direkt om till ytterkläder för att köra 1timme skate ute i mörkret. Det blev en vända upp till hopptornet och några maxspurter på 8-15sekunder.

Väl hemma slög tröttheten till och ett bad var ett faktum för dom slitna musklerna.

Imorron väntar 3-4h cykel så snart blir det bingen för mig om jag ska komma upp.

Ett välförtjänt bad med serverad mat är aldrig fel när man är sliten.

Foto:Jag Kamera:Adam

Gissa rumpan?

Gissa även vem som gjort handavtrycket på rumpan? (en ledtråd är att personen gör bänkpress med handklapp med 50 kg på stången)

Vad händer på jobbet??

Igår var det jobb sent in på småtimmarna, och idag blir det nog avslut på småtimmarna igen. Att jobba på dessa personalfester (förlåt..konferenser) kan vara rätt kul. Det finns alltid samma typer i varje ny grupp.
Den bestämde som vet allt och har gjort allt...som också hörs mer än alla andra vid matbordet.
Den tänkande, den som alltid har svaren på det mesta, men som aldrig säger något. Men när denna person väl öppnar munnen så är det alltid något roligt genomtänkt skämt som kommer ut ur munnen.
Den odräglige, den som totalt saknar känsla för när man går för långt vad det gäller uppförande, spritsinne, kommentarer, dans, ja dvs. det mesta.
Den söte/snygge, personen som klätt upp sig för en utekväll på Spybar och som absolut inte vill skita ner sina nya skor eller bryta sina ny fixade naglar för 3000spänn. Men som dansar mer som en golvmopp än en Svensson efter ett par öl, och har fullständigt glömt bort sitt senaste inköp i klädväg för 4500:- som nu håller på att byta färg och disagn.
Den om tänksamme, personen som försöker att hålla dom mest odrägliga lugna så att inte hela inredningen rivs. och som gärna pratar mer med oss i personalen för att det blir troligen vettigare svar av oss en hans kollegor vid detta tillfälle.
Den glade, personen som aldrig ser några problem och som mer än gärna bjuder på sig, även om de så skulle betyda att klänningen/byxorna gått sönder eller blivigt nerspillda med rödvin. Samma person går mer än gärna upp och tar någon/några sånger med bandet bara för att mjuka upp dom övriga i gänget.

Nu har jag säkert glömt några personligheter, men dessa är dom personer som jag tycker finns med nästan varje gång då vi har ett event.
Nä nu ska jag ut och fixa med bilen, sen bär det av till hallen för lite träning innan jobbet kallar igen.

Den odräglige som gärna gapar lite för mycket efter sprit.

Vi kanske ses im på mässan i Jönköping mina kära beundrare och beundrarinnor!

Frisk!!

Äntligen!!!!!

jag har inte skrivit här på över 2v nu, vissa av er undrar nog vart jag tagit vägen. SVARET ÄR: SJUK! Många har tjatat på mig att jag måste uppdatera bloggen, men när man är sjuk så är inte mycket roligt.. inte ens att skriva på bloggen.
Men igår så tränade jag för första gången på 2v. och alla som idrottar vet att den dagen man kan börja träna efter sjukdom räknas ju som den dagen då alla obehagliga baciller lämnat kroppen, och du räknar dig själv som frisk.
Hur var mitt sjuktillstånd då? Jo jag har haft feber, ont i halsen, skaffat griseknorr, ont i huvudet, snorig, ont i musklerna, finne i näsan....tja för att göra det enkelt så säger vi väl allt man kan ha förutom könsöverförande sjukdomar. Då förstår ni hur jag mått, och allt detta bara för att jag jobbade ihop med Adam (förlåt Adam) för 2,5v sedan. En annan bidragande orsak till mitt insjuknande kan ju varit att jag är lite svag för att slicka på kundvangnar, lyktstolpar och plocka upp använda tuggummin från asfalten. Min teori är att man ska skaffa sig så stor bakterieflora som möjligt för att på så sätt stå emot sjukdomar, tydligen sprack den tesen eftersom jag blev sjuk!

Nä, nu ska jag ut och träna. Något jag längtat efter i 2veckor nu.

PS. Förresten, om det är någon som vill slå följe ner till Cykelmässan under lördagen så hör gärna av er. Jag tänkte åka fram och tillbaka under lördagen till mässan i Jönköping.

Jag är tillbaka

Illa illa, hade tänkt att köra ett 4timmars pass idag. Men efter att ha varit frussen, hänging och orkeslös sedan igårkväll så blev det ett kort 1timmes rullpass i snövädret.

Men nog pratat om mitt hälso tillstånd, nu till något roligare. Det går bra för Lance Armstrong även utanför tävlingsbanan, han hade nyligen en auktion på några av cyklarna som han använde underårets Tour de France för att dra in lite pengar till sin fond Livestrong.

1.3miljoner dollar drog auktionen på hojjarna in, cykeln på bilden såldes för hela 500.000 dollar.

Tja vad har mer hänt, jo våra kära landsmän från luskoftelandet lyckades sälja slut på 17.500 biljetter till MTB tävlingen Birkebeinerittet på hela 42 sekunder. Tänk om vi i svearike kunde få så många deltagare på nån MTB tävling, det blir nog något främst för cykelvasan att bita i.

Slutligen blir det en bild från Mörksuggan 2002 där jag fick stryk i spurten av...ja vem är 1:a på bilden, och vilka mer står på prispallen??

Trött!

Telefon, äta, telefon, maila, maila, äta, telefon, social, träna, träna mera, trött, äta, dödstrött, sova.

Ni förstår va, så här var min dag fast lite längre än dessa 15ord.

Godnatt!

Trött men nöjd.

Trött men nöjd efter dagens pass, det är vad jag är nu!
Efter gårdagen styrketräning och löpning så hade jag så jäv..a ont i vänsterknät igårkväll så jag knappt kunde gå, men i morse var allt borta igen. Eller förlåt...inte allt, tog mig knappt upp ur sängen pga all satan träningsverk. Men efter en hjälpande hand av Sofia så kom jag till slut upp. Jag insåg ganska snabbt att det enda rätta i detta läge var att ge mig ut och träna så jag inte blev ännu stelare, sagt och gjort så var inlinesen och stavarna på. Efter några minuter så började det kännas bättre, bestämde mig då för att klämma ett set på 4X4min intervall så hårt kroppen orkade uppför gångvägen vi gamlaberget mot Borlänge. Det sved riktig ordentligt i ben och ramar och till å med pulsen kom upp över tröskel. Efter interv. tog jag och "rullade" av/ur kroppen i 30min för att slippa ännu mera träningsvärk, men risken är nog stor att jag kommer att ringa färdtjänst "Adam Seen" imorron som tack för träningsvärken.
Imorron väntar nog ett pass på cykelcrossen, ser verkligen fram emot det. Förresten, gjorde mitt första testcykelpass för vintersäsongen i veckan som var, klämde faktist 30watt mer nu än förra vintern..trotts skadan och uppehållet på 4månader???


Såg Bröllopsfotografen igår kväll, en riktigt skön rulle...gå och se den, Björn Starrin är lika grym som vanligt!

Bildkollage och lek time för er alla

Har parat ihop ett par personer här under som jag tycker passar bra ihop. Ta en titt och försök att hitta den gemensamma nämnaren. Pluspoäng för er som kan namnen på personerna.
För att underlätta lite så kan jag säga att originalen sitter på vänster sida!!

En helt vanlig solnedgång i Falun

Här har ni en anledning till varför man ska bo i Falun, så här vackra är nämligen alla solnedgångarna varje dag!

Gästspelade idag igen

I morse joggande jag iväg mot Lugnet för ett träningspass med Adam Steen och Kalle Gräfnings från Falun/Borlänge Skidklubb. På programmet stod 2timmar styrketräning följt av 1timme löpning, det blev en uppvakning för kroppen ivartfall eftersom det var ett par månader sedan jag körde ett hårt pass styrketräning. Efter brutalbänken, chins, bråsterk och en hel del andra övningar så var min kropp rätt mör (kan gissa att mina möra muskler hade gett ett högt kg pris på nån fin köttresturang) och det var dags för 1timmes löpning runt skogarna på lugnet.

Ett riktigt skönt pass blev det! förutom att jag gick förbannat ont i vänster knä sista 10min, typiskt löparknä. Men det är alltid lika roligt att träna i grupp och det gör att man vill ta i lite extra, så på måndag får jag nog ringa färdtjänst "Adam Steen" om jag vill ta mig någon stans utanför lägenheten som tack för träningsverken.

Bråsterken i hallen på lugnet.

Brutalbänken i hallen på lugnet.

En gammal slägga kom fram igen.

I går morse fick vi för oss att vi skulle ut och se på soluppgången, jag visste sedan ett tidigare träningspass ett fint kalhygge på en av dom vackra topparna kring Falun. Upp med tuppen blev det och en bra morgonpromenad innan den vackra utsikten kom fram.

När vi sedan satt där och åt frukost så kom två hundar springandes i full fart mot oss, nosade lätt i 2-3sekunder innan dom gav sig iväg igen efter att ha in sätt att vi inte var några älgar.

På väg tillbaka till bilen sen så här vi hur dom skäller över hela skogen i 10-15min innan det hela avslutas med ett skott. Då inser vi att vi haft en liten extra spännande morgon med en trolig älgjakt i skogen, lite spänning förgyller alltid vardagen.

När vi nästan är tillbaka vid bilen får jag syn på en stig som jag får en hemsk flashback av, inser ganska snart att det var här omkring som jag tillbringade ett par timmar under ett mtb pass med bröderna kanel . Det var mitt första mtb pass förra året och jag hittade inte ett skvatt i skogarna, tillägas kan att det också var spöregn och planerat för 1,5timme mtb runt lugnet och inte 5timme runt hela Falun som dom ändrade sig till när vi lämnade lugnet. Tack och lov så visade det sig att grabbarna hade sina fickor fulla med gel men detta kom först fram efter 4timmars cykel trampande på leriga endurospår (dom hade troligen planerat detta ihop för att knäcka mig dom små svinen). Men det grymmaste var att när vi hade varit ute i 3,5timme då min slägga kom på hälsandes så var vi endast var 20min hemifrån, men då tar dom små svinen en LITEN extra runda på 1,5timme bara för att jävlas med mig.

Men det kommer en hämnd nån gång, jag är som en elefant när det gäller det här tillfället, jag kommer aldrig att glömma det.

PS. efter att grabbarna lämnat av mig så skarvade dom 1timme och fick gnagarpesten, så vissa straffar gud direkt! hehehe

Picknick utsikten.

Dom två väldresserade jakthundarna på språng.

Äntligen en hackspett på bild.

Ett av dom millånga enduro spåren som släggan uppkom på.

Tomten kommer..

Nu är det inte långt kvar till tomten kommer, lika bra att börja fila på önskelistan:
1.En pimpig MTB
2.En snabb racercykel
3.Ett par grymma klassiska lagg
4. ...........
5. ...........
Ähh, det räcker nog så tomten, brännan på bena och draget på hojjen kan jag fixa själv.

Ekorrbajs, hyss och fulla älgar.

Ojojoj vad ni måste ha saknat mig! Men lugn, nu är jag här igen.

Har i helgen varit nere i Stockholm för att fira av min Mor som blivit någon siffra äldre. Passade även på att träffa "BigBrother" och hans familj i deras nya lya, där lilla Albin 3år fått ett eget rum med en tam ekorre som fönstertittare. Något som den äldre generationen tyckte var roligt men något som Albin inte riktigt uppskattade på samma sätt, då ekorren nämligen hade bajsat på hans EGNA fönsterbläck. Han förklarade snällt men bestämt att ekorren minsann fick ta bort sitt eget bajs från fönsterbläcket med sin svans som hjälp. Har man fått sitt första egna rum så vill man väl inte att nån ska bajsa på ens fönsterbläck...hmm, vi är nog släkt trots allt jag och Albin.

Hann även med en sväng ut till Sorunda för att hälsa på Syster och hennes gubbe. Passade då på att ta mig en joggtur runt Sorunda för att visa Sofia var jag växte upp. Många roliga minnen och historier kom då upp. Bland annat om hur vi lekte kull på Bibliotekets brandvägg (för er yngre läsare så har det inget med data att göra utan utryckning vid brand) tills nån bil stannade för att ge oss en utskällning. Men även hur man hoppade fritt fall från en av sandtagets kanter för att sedan falla 4-5meter rakt ner i en upptrampad sandhög. Här hände det lika ofta att det kom nån bitter och sur gubbe som förklarade att " - så där fick man allt inte göra".

Jag passade även på att svänga förbi min mormor och morfar på vägen hem till Falun, och även här kom det upp en diskussion om hur livet var när man var barn med morfar. Han eller snarare vi, hävdade att dagens ungdomar är latare och inte är lika ansvarsfulla som när vi var små, eller som morfar sa -se bara hur vi (morfar och jag) pallade frukt när vi var små, nu ligger ju all frukt på marken och ruttnar bort.

Om det är nån som nu tar vara på fallfrukten så är det väl endast nån vilsen älg som inte vet att frukten har legat där i 2mån och jäst till sig, så det hela slutar ändå olyckligt med att älgen blir full, får syn på en älghona några meter bort och springer bort för att imponera på henne. Detta resulterar slutligen i att nån stackars familj får påhälsning i sitt vardagsrummet när nån full älg staplar rakt igenom vardagsrumsfönstret bara för han sett sig själv i spegelbilden och blivit småpilsk.

Hur detta slutar kan man ju bara tänka sig: Ett blodbad efter en uppskuren älg som fadern i familjen (som troligen också är jägare) gör allt för att ha ihjäl med sin älgstudsare mitt i vardagsrummet. Samtidigt så klättrar tonårsdottern som är vegan på faderns rygg och gör allt för att han ska låta bli att ha ihjäl den förblödande älgen. Modern i familjen däremot tänker på om hon kan rädda gardinerna som hon fått av gammelmormor eller om hon skall springa efter Elloskatalogen för att beställa nya direkt medan sonen i familjen fortfarande sitter paralyserad framför sitt Playstation 3 och skriker till familjen att hålla käft.

Allt detta händer dagligen runt om i våra svenska villahem bara för att dagens ungdomar inte tar sitt ansvar och pallar lite frukt då och då.

Slutet gott allting gott!

Nää visst var det allt bättre förr bland ungdomen, innan datorn kom och alla dessa bloggar tog över. Då man istället var ute och gjorde hyss och också höll dom vuxna sysselsatta med att jaga en runt halva byn. :-)